Vila i frid Johan

Dagar som denna vill man bara vara hemma, eller i Norge.. för idag så begravdes mitt kära kusinbarn Johan. Vill så bara vara där för min familj idag, men det är också en sak som är när man åker iväg som jag gjort.. man missar saker. Saker som är roliga, tråkiga och totalt hemska. Livet är ömtåligt och man borde ta vara på det varje dag, inte skjuta upp saker som kan göras nu, inte hålla saker inne som man vill säga etc. Man vet aldrig när det kan vara försent. Johan var ett år äldre än vad jag är, han hade hela livet framför sig. Det är så orättvist och hemskt att jag inte ens kan börja berätta hur hemskt det är. 

Idag sa min familj sitt sista förväl till honom, min syster var tapper och sjöng Utan dina andetag - Kent på begravingen. Så duktig som orkade. Så fort jag kan efter att ha kommit hem så kommer jag åka till Norge för att krama om er alla, saknar er alla nu så mycket.


Krama om era nära och kära idag och berätta hur mycket ni älskar dem. Idag tänder jag ett ljus för Johan.

Rest in peace

Ibland är livet alldeles underbart och man går på rosa moln och man kan inte ens föreställa sig hur något dåligt någonsin kan hända, men ibland... ibland så dras mattan från under dina fötter och du undrar hur man någonsin ska kunna se saker på samma sett igen. Ibland händer de ofattbara. Ibland händer saker som inte ska hända, som inte är rättvist... saker som inte har någon mening över huvud taget. Saker som lämnar de människorna som är kvar med ovisshet, sorg och en tom känsla i magen som aldrig kommer kunna fyllas.. för att den personen som fyllde den platsen i ditt liv är borta. Ibland så sitter man ensam i ett rum och skriver ord på sin blogg för att själv försöka bearbeta vad som hänt, försöka förstå varför någon så ung behövde lämna oss. Ibland önskar man mer än vanligt att man var hemma med nära och kära för att kunna ge den där kramen, för att kunna dela sorgen med folk som förstår. 

Jag älskar min familj och alla mina tankar och all min kärlek går ut till er just nu.

You're gonna go far, kid.

Sitter och är sjukt nostalgis och lyssnar på musik från när jag gick åk 7-9 + typ första ring... Det är The offsprings, Good Charlotte, Green day, Sum 41, Panic! at the disco etc etc...  och FAN va de är bra, varför slutade jag nånsin lyssna? Är på sjukt bra humör och sjukt pepp... pepp på vad? JAG VET INTE! Men denna spelningslista är episk! Känner mig som den där tjejen som gick på sin första Good Charlotte och Simple plan konsert, hon som var så sjukt glad för sin pappa hade vart så snäll och hjälpt mig med biljett och att mina föräldrar faktiskt släppte iväg mig på mina första konserter. Ja, de är sjukt nice och tänkta tillbaka på den tiden och hur man var då och hur man är nu. Vilka vänner man hade då och vilka man har nu och de som faktiskt funnits där hela tiden och de som försvunnit med tiden. Vissa snabbt och radikalt och vissa som bara bleknat. Då tänkte jag också på ett citat av Hayley Williams, hon är smart hon vet ni: Its sad when friends become enemies. But whats even worse is when they become strangers.




Cheers

Thoughts about marriage

Varning för lite ovårdat språk, men jag tkr denna video är SÅ BRA! haha, nån som har lite samma tankar som mig. 



Cheers

RSS 2.0