Funderingar om hemresa
Hösten har verkligen kommit till Minnesota och jag älskar det! Tiden har gått så fort på senaste och snart är det dags för mig att åka hem, har till och med fått min flygbiljett hem. Helt galet, men också skönt att veta, eftersom jag även nu vet att jag fått exakt samma flyg som CC så vi kan åka hela den sorgliga vägen hem till Sverige tillsammans. Jag tror inte jag fattat att jag ska åka, även fast jag är ganska inställd på det med.. jag vill men samtidigt vill jag inte alls.
Igår var min LCC på möte med min värdmamma, ett möta man måste ha innan man får en ny Au pair så att dom ser att allt är bra med huset ect... och hon påminde mig att på söndag (då jag även ska se Jason Mraz in concert) är mitt sista Au pair möte. Hur är det möjligt? Jag kom nyss hit?!
Tiden kommer gå fort nu, med barnen tillbaka i skolan och dagarna går förbi lätt med Maddie som går hela 2 dagar i skolan i veckan nu + gymnastik på onsdagar, så gulligt och hon älskar det. Dagarna har blivit allt mer tankspridda och jag håller vid varje ord mina barn säger. Ett gulligt I love you från Maddie kan göra min dag, och den där extra kramen från Sam man inte alltid får gör så mycket, Hur ska jag kunna lämna allt det här? Detta är mitt liv och min familj, och när jag lämnar vet jag att jag aldrig kommer få det likadant igen. Hemma vet jag inte vad som väntar mig, det är en läskig verklighet av ovisshet som väntar och de gör mig nervös. Jag längtar efter att träffa alla, men jag är verkligen nervös över vart mitt liv kommer se ut hemma. Men som tur är vet jag att jag har nära och kära som väntar på mig och kommer få mig att må bra, men ändå så kniper de i magen. USA är mitt hem just nu. Så mycket har kanske förändrats när jag kommer hem att jag inte känner igen mig i min omgivning eller i kultur, eller så har jag förändrats så mycket att Sverige kanske inte länner igen MIG.
Denna nya katogeri jag skapar heter Au pair - Sista tiden och där kommer jag skriva om ja.. min sista tid här i underbara USA. Jag ska verkligen försöka ta vara på allt.
En gång i tiden var jag en nykläckt Au pair, på Au pair skolan i New York. Nu är jag inne på mina sista månader, usch.
Cheers
Igår var min LCC på möte med min värdmamma, ett möta man måste ha innan man får en ny Au pair så att dom ser att allt är bra med huset ect... och hon påminde mig att på söndag (då jag även ska se Jason Mraz in concert) är mitt sista Au pair möte. Hur är det möjligt? Jag kom nyss hit?!
Tiden kommer gå fort nu, med barnen tillbaka i skolan och dagarna går förbi lätt med Maddie som går hela 2 dagar i skolan i veckan nu + gymnastik på onsdagar, så gulligt och hon älskar det. Dagarna har blivit allt mer tankspridda och jag håller vid varje ord mina barn säger. Ett gulligt I love you från Maddie kan göra min dag, och den där extra kramen från Sam man inte alltid får gör så mycket, Hur ska jag kunna lämna allt det här? Detta är mitt liv och min familj, och när jag lämnar vet jag att jag aldrig kommer få det likadant igen. Hemma vet jag inte vad som väntar mig, det är en läskig verklighet av ovisshet som väntar och de gör mig nervös. Jag längtar efter att träffa alla, men jag är verkligen nervös över vart mitt liv kommer se ut hemma. Men som tur är vet jag att jag har nära och kära som väntar på mig och kommer få mig att må bra, men ändå så kniper de i magen. USA är mitt hem just nu. Så mycket har kanske förändrats när jag kommer hem att jag inte känner igen mig i min omgivning eller i kultur, eller så har jag förändrats så mycket att Sverige kanske inte länner igen MIG.
Denna nya katogeri jag skapar heter Au pair - Sista tiden och där kommer jag skriva om ja.. min sista tid här i underbara USA. Jag ska verkligen försöka ta vara på allt.
En gång i tiden var jag en nykläckt Au pair, på Au pair skolan i New York. Nu är jag inne på mina sista månader, usch.
Cheers
Kommentarer
Postat av: Mami
Välkommen hem, vad du än gör, hur det än blir så kommer det bli bra ❤
Postat av: Louise
Åh du verkar ha haft en kanontid, verkligen!!!
Var i kontakt med dig lite förut, för lite frågor och så, nu har jag bestämt mig till 99 % för att åka! Vill komma iväg nu.. låter så spännande!! :)
Svar:
Ida Ahlbom
Trackback
