expect the unexpected
Denna dag började väl som vilken annan som helst, förutom att vara supertrött efter att ha haft mardrömmar om Hannibal bärandes en mask av SAW dockan ridandes på en motorcykel... usch....
Halvsovandes genom lektionen får min kära vän Sara väldigt ont, så vi får åka in till sjukhuset (första gången jag fått åka ambulans). Väl på sjukhuset sa stannade en annan patient mig när jag gick förbi och bad om lite vatten, visst tänkte jag, de kan väl inte skada. När hon fick vattnet kollade hon på mig och sa: What are you? Are you a supermodel?! Skrattandes svarade jag: No, I'm not. (hade hon sett mig överhuvudtaget? Tappra 163 cm) Hon svarade: No, but WHAT are you? Till de jag sa: I'm just a person. Hon: So am I, but what ARE YOU? Jag: Well I'm in the Music Business if that's what you mean? Till de hon svarade: ME TOO! och bjöd på song. Då valde jag att gå vidare vart efter hon skriker efter mig: DON'T GO, I LOVE YOU! Humf... intressant!
Jag och Sara fick också höra att folk trodde vi var amerikanare, jag var också från Kanada ett tag... folk blir så förvirrade över våra dialekter, haha.
Sara mår väl så bra hon kan göra nu, men jag var på sjukhuset i drygt 10 timmar innan jag vågade mig hem. Tiden gick fort, sjuksköterskorna tyckte vi var konstiga som kunde skratta så mycket. Men de är ju bättre än att sitta och vara ledsna. Vi jobbade lite på teckenspråket också, haha!
Men med huvudvärk och trötta ögon tog jag mig hem, beställde pizza (kunde inte bry mig om att laga mat) och kollade på nya The Walking Dead. Ska bli väldigt roligt och se vad som händer denna säsong.
Imorn blir de skola och internship som vanligt.. sorry för ett kort inlägg utan bilder.. behövde bara skriva av mig lite.
Cheers!
Halvsovandes genom lektionen får min kära vän Sara väldigt ont, så vi får åka in till sjukhuset (första gången jag fått åka ambulans). Väl på sjukhuset sa stannade en annan patient mig när jag gick förbi och bad om lite vatten, visst tänkte jag, de kan väl inte skada. När hon fick vattnet kollade hon på mig och sa: What are you? Are you a supermodel?! Skrattandes svarade jag: No, I'm not. (hade hon sett mig överhuvudtaget? Tappra 163 cm) Hon svarade: No, but WHAT are you? Till de jag sa: I'm just a person. Hon: So am I, but what ARE YOU? Jag: Well I'm in the Music Business if that's what you mean? Till de hon svarade: ME TOO! och bjöd på song. Då valde jag att gå vidare vart efter hon skriker efter mig: DON'T GO, I LOVE YOU! Humf... intressant!
Jag och Sara fick också höra att folk trodde vi var amerikanare, jag var också från Kanada ett tag... folk blir så förvirrade över våra dialekter, haha.
Sara mår väl så bra hon kan göra nu, men jag var på sjukhuset i drygt 10 timmar innan jag vågade mig hem. Tiden gick fort, sjuksköterskorna tyckte vi var konstiga som kunde skratta så mycket. Men de är ju bättre än att sitta och vara ledsna. Vi jobbade lite på teckenspråket också, haha!
Men med huvudvärk och trötta ögon tog jag mig hem, beställde pizza (kunde inte bry mig om att laga mat) och kollade på nya The Walking Dead. Ska bli väldigt roligt och se vad som händer denna säsong.
Imorn blir de skola och internship som vanligt.. sorry för ett kort inlägg utan bilder.. behövde bara skriva av mig lite.
Cheers!
Kommentarer
Trackback
